Ja du, Magnus

Godmorgon!

Jag fick en halvtimmer över såhär på morron, när jag bestämde mig för att åka till Vrinnevi imorn istället, så jag inte skulle missa spårvagnen till fotbollen. Så då tänkte jag att jag kunde skriva ett trevligt blogginlägg om mitt liv eller nåt, men nu så inser jag att jag inte har nåt vettigt att skriva om.

Eller, det kanske jag har.. Kan ju nämna hur mycket jag vill ha en cykel just nu! Skulle vara så skönt, kunna ta sig vart som helst i stan relativt snabbt, utan att behöva bry sig om busstider och spårvagnar osv. Jag skulle kunna cykla till skolan, till träningen, till Vrinnevi, överallt egentligen :P Det skulle vara frihet, kan jag lova :)

Tro det eller ej, men jag tänker inte gnälla över att snön har kommit tillbaka (dock för att direkt smälta förmodligen). Utan nu har jag hittat det positiva med det här. Nämligen att då blir man lika glad igen när solen och värmen kommer tillbaka! Vårkänslorna är inte lika starka, men man känner ändå att nu är det nära, snart kommer det, och så blir man glad när snön försvinner. Förvisso kommer det förmodligen bli blaskigt och dant, och det är ju verkligen inte roligt. Men det är smällar man får ta, och inget jag bekymrar mig över :)

Titt, nu fick jag två vettiga (eller inte) saker i det här annars ganska meningslösa inlägget, som jag skriver bara för att fördriva tiden. Nu åkte en stor gul grävmaskin förbi utanför. Så kan det gå.

I övrigt mår jag bra, förutom den vanliga tröttheten. Den ska jag dock försöka åtgärda nån gång. Typ nästa vecka. Hm, det här börjar mer och mer låta som en ansträngd konversation där man egentligen inte har nåt att prata om, men pratar ändå bara för att man borde prata. Man får helt enkelt inget vettigt sagt.

Det är ju trots allt 15 min tills jag ska med bussen, så... Just det, kan ju berätta för hela världen (eller ingen, det är lite av tjusningen med bloggar, att man har ingen aning vem eller hur många som läser) att jag har blivit beroende. Dock inte av heroin eller nikotin eller något annat mindre bra. Utan av något så simpelt som Zooklubbor. Eller, egentligen är det pinnarna jag är beroende av. Suger i mig en klubba eller två om dan, och går sen och tuggar på denna pinne i timmar efteråt. Jag kan inte sluta detta tuggande. Och överallt i lägenheten ligger det tuggade Zooklubbepinnar. Sist hittade jag en i kylen. Inte bra, Lars-Olov!


Nej nu får det vara slut på detta meningslösa skrivande. Jag får väl tugga på en pinne tills bussen går. Farväl, kära vänner!